Detta är mina tankar!

Lördagen kom även denna helg, man steg upp ur sängen till skinande solsken och humöret var på topp!

Man sätter sig vid datorn och får sin "dagliga dos" av Facebook och läser alla dagens inlägg som vanligt, men denna dagen fastnar man vid ett.

En vän hade skrivit ut "vila i frid!" och av en reflex frågade jag då vem denne personen som mist sitt liv var, & hon svarade " Johan Edvardsson".

Det finns olika delar av de liv man lever, de fanns en del då man hade ett umgänge man umgicks med när man var yngre, och det finns den delen jag lever idag.

Tyvärr så brukar de bli så att när man byter skola, jobb, flyttar osv så följer inte alla man bryr sig om med, men det betyder inte att dem blir obetydliga.

Jag har hakat upp mig på vissa av minnena du gett mig från "åren från förr".

Hur du alltid höll på och djävlades med mig för hur kort jag var, eller när du stog och småputtades och bara väntade på en explosion, för du visste att den inte var långt borta. ;)

Jag tror aldrig att jag såg dig arg, eller ens lite småsur under åren i skolan.

Var de skitväder ute, var du solen inne!

Jag kan ärligt säga att jag tänker att, har jag rätt till att gråta dessa tusen tårar som kommit under dagen?

har jag rätt att sakna en person såhär mycket som man inte haft tät kontakt med under de sista åren?

& jag kan inte komma på någon orsak till varför de inte skulle vara tillåtet att visa sin sorg och medkänsla till familjen, vännerna & även till hans flickvän.

Jag tror att många av dessa tårar man fäller går till dem, hans nära & kära, jag tänker iallafall oerhört mycke på dem!

Det jag vill säga är att jag saknar dig, även fast de var så längesedan vi sågs.

Nu skickar jag en sista hälsning till dig och hoppas att du hittat någon ny att djävlas med där uppe - until we meet again!

Ta hand om varandra där ute!

/ J