Det har varit en frånvarande period nu här i bloggen...

När jag satt på Facebook i morse såg jag att en tjej som heter Isabelle hade skrivit ett inlägg som berörde mig in i själen, hennes ord var ; Ska tända ett ljus för jordens barn, de behövs verkligen när det närmar sig dessa juletider.

Alla borde tända ett ljus och ge en tanke till dom som inte har det lika bra som vi. om alla gör det så kanske människor börjar tänka annorlunda och uppskatta de små saker som man gör för varandra som hade betytt allt för dom som inget har.

- Hur många i våran ålder eller över huvud taget, har denna tanken!? för helt ärligt hade den inte slagit mig innan jag läste det...

Hon gjorde mig verkligen tårögd, tänk om fler människor tänkte såhär, undra hur världen hade sett ut då!? Hade det funnits barn som är utsatta i samhället då? Eller hade det funnits barn som blivit till av helt fel anledning?

Tänk att det finns så många barn runt om oss som inte får den kärlek & närhet som dem verkligen behöver! Tänk att det finns barn som utnyttjas sexuellt, blir misshandlade, eller barn som inte har något värde för omvärlden! - När jag tänker på ett djupare plan inom detta blir jag såklart rasande, men ännu mer ledsen. Tänk vad människor är olika, det finns verkligen människor till allt! - fyfan!

Varje år dör mer än 150000 barn av misshandel.

En tredjedel av dessa klassificeras som dråp eller mord, och i fyra av fem fall är det föräldrarna som är ansvariga till dödsfallet. Framförallt är det spädbarn som är utsatta; och forskning visar att det lika ofta är mamman som pappan som står bakom dödsfallet.

Varje individ har rätt till kärlek & vetskapen om att dem betyder något för någon!

Jag måste erkänna att allt känns bra, bättren jag nog kunde ana.

Jag menar att förlora någon nära på ett eller annat sätt borde kännas tufft & väldigt tomt...

Undra hur det kommer sig att vissa personer bara kan suga ur ens energi på ett kick!

Du kan ha sovit hela natten, ätit bra, och ha humöret på topp

- men sen kommer den personen & all energi du hade försvinner som snön i plusgrader.

Jag tänker inte längre sitta och ta hänsyn eller ens tänka mig för vad jag skriver i bloggen, för tar någon illa upp så sluta läs! & Dessutom känns det bara som slöseri med tid att sitta och skriva om man inte kan vara ärlig!

Och det finns alltid något en person kan störa sig på eller känna igen sig i av det man skriver eller säger! - så vilket som finns det alltid någon som inte blir nöjd!

Jag anser att om du tar åt dig så vet du innerst inne att du betett dig felaktigt!

Jag tycker människor är så intressanta, vi resonerar på ett oetiskt sätt.

Jag har hört så många gånger att jag sårat människor i min omgivning, och att personer tagit illa vid sig - & allt detta för min ärlighet & för mina ärliga åsikter!

Men om en person inte klarar av att få negativ respons så anser jag att man kan hålla sin fråga inom sig istället, för på så sätt hålls även min åsikt för mig själv!

Sen vet jag att jag inte alltid tänker mig för, och att mina kommentarer ibland inte kanske låter helt trevliga, men jag är iallafall ärlig & står för det jag känner/tycker! - & du kan inte påstå att du känner alltförmånga av den sorten!

Jag tycker att vi tar ärlighet på ett helt fel sätt än vad man egentligen borde, visst kan man bli ledsen eller ta det oerhört negativt men om du frågar en nära vän om dess åsikt så blir du ju bara förbannad om personen du frågar inte är helt ärlig mot dig, eller hur !? så tekniskt sätt är vi människor aldrig nöjda med vilket svar vi än får!

Klarar du inte av att hantera en enkel sanning eller ärlighet, hur ska du då kunna klara av livet !?

Jag undrar om det verkligen finns någon människa som är bra nog för någon annan!?

Tänk vad fel en person kan vara för någon, vilken vilsen själ en person kan bli med hjälp av en annan!

Jag tänker inte mer ödsla tid, tid på människor som inte tar vara på det värdefulla! & jag är absolut inte den personen som springer efter personer för att sen få den känslan att man tvingar personen i fråga att umgås med en, allt är helt frivilligt!

Det enda jag kommer lägga ner energi på från och med nu är dem få - men ärliga vänner jag har! Snart har jag min egna lilla familj, och de är de ja ska fokusera på!
- Inte massa skitprat om folk eller annat av ovärde!

- Längtar så, tills den dagen kommer! - men räkna inte med mig!

Har nyss haft en diskussion angående vänner, förtroende & ärlighet!

Varför har vissa personer så svårt att hålla sig till sanningen!?

Vad tjänar man egentligen på att vara oärlig mot sina nära ? & varför lägger man själv ner tid och ork på en person som man egentligen inte vet vart man har!?

Handlar det om att en person som snackar ner vänner med andra har så låg självkänsla eller är så kluven i sig själv att dem helt enkelt måste trycka ner eller leva på andras liv?

Hur kommer det sig att man kan med & välja bort vänner och familj för en tjej/kille ? ja menar, familj! - dem man har i blodet!

& Vännerna - Som dragit en upp när man fallit handlöst!

Finns det verkligen någon kärlek som är värd att stöta bort familjen för!?

En kärlekshistoria som kan dunsta lika fort som kokande vatten.

Men till slut tröttnar man, man tröttnar på att bara höra om dig/er, på att allting endast kretsar runt er! - så till slut bryr man sig inte längre!

Det tråkigaste är att man existerar inte när eran tid ihop är bra, utan det är när de skiter sig som det duger med vännerna!

Vart finns den respekten vänskapen egentligen är värd? & varför dög vänskapen då men inte nu!?

Kan tänka mig att ett flertal av er som läser nu tar åt er, men de anser jag bara är bra!

För då fattar ni vinkeln!

Sen vill jag att du tänker efter på dina vänner och din familj du har runt dig, tänk efter om vilka du vet skulle ställa upp för dig vid alla tillfällen, eller vilka av dem runt dig du vet skulle backa upp dig inför folk som snacka skit om dig utan din närvaro!