Har nyss haft en diskussion angående vänner, förtroende & ärlighet!

Varför har vissa personer så svårt att hålla sig till sanningen!?

Vad tjänar man egentligen på att vara oärlig mot sina nära ? & varför lägger man själv ner tid och ork på en person som man egentligen inte vet vart man har!?

Handlar det om att en person som snackar ner vänner med andra har så låg självkänsla eller är så kluven i sig själv att dem helt enkelt måste trycka ner eller leva på andras liv?

Hur kommer det sig att man kan med & välja bort vänner och familj för en tjej/kille ? ja menar, familj! - dem man har i blodet!

& Vännerna - Som dragit en upp när man fallit handlöst!

Finns det verkligen någon kärlek som är värd att stöta bort familjen för!?

En kärlekshistoria som kan dunsta lika fort som kokande vatten.

Men till slut tröttnar man, man tröttnar på att bara höra om dig/er, på att allting endast kretsar runt er! - så till slut bryr man sig inte längre!

Det tråkigaste är att man existerar inte när eran tid ihop är bra, utan det är när de skiter sig som det duger med vännerna!

Vart finns den respekten vänskapen egentligen är värd? & varför dög vänskapen då men inte nu!?

Kan tänka mig att ett flertal av er som läser nu tar åt er, men de anser jag bara är bra!

För då fattar ni vinkeln!

Sen vill jag att du tänker efter på dina vänner och din familj du har runt dig, tänk efter om vilka du vet skulle ställa upp för dig vid alla tillfällen, eller vilka av dem runt dig du vet skulle backa upp dig inför folk som snacka skit om dig utan din närvaro!